Fresarna

Från Isinlivi tog vi oss till Quito där vi spenderade en natt och lastade av lite saker hos den värdfamilj vi haft där. Sedan tog vi oss från Quito mot Puerto Quito, nordväst om huvudstaden.

 

Resan dit
Bussresan blev lite mer spännande än andra långtråkiga bussresor i Ecuador. Det började det med att två poliser stegade in på bussen vid en vägkontroll och letade efter någon utan resultat denna gång. På bussen visades en actionfilm, Colombiana, vilket var väldigt passande för två timmar senare stoppdes vi ytterligare en gång. Det visade sig vara en militärkontroll. In på bussen kom ett flertal militärer med blandad arsenal av vapen. Alla på bussen var tvungna att gå av med sitt handbagage. Väl utanför delades män och kvinnor upp i två grupper, de förstnämnda för att visiteras mot bussen fick legitimera sig medans kvinnorna bara behövde visa upp sina medhavda handbagage samt visa legitimation. Lite spännande var det allt (och lite läskigt). En upplevelse utöver det vanliga och ingenting vi ens hade läst eller hört om. Tydligen kunde detta förekomma på den väg vi färdades då den var en ”motorväg” för vapen och annat till FARC-gerillan i Colombia. Bussresan fortsatte i alla fall som normalt efteråt.

 

Puerto Quito och början på äventyret
Väl framme i Puerto Quito mötte vi biologen Raul och hans son som vi skulle följa med ut i regnskogen till ett skyddat reservat. Första dagen spenderades i Puerto Quito med förberedelser inför kommande dagar och nätter i djungeln.

Klockan 4 på morgonen därpå gick vi upp för att åka. Byn som vi skulle starta vid låg bara 40km därifrån men ändå tog det två till tre timmar att ta sig dit med bil, så ni kan tänka er vad bra vägarna var eller snarare obefintliga. Väl framme (och efter en välbehövlig frukost) mötte vi upp en kille som skulle leda hästen med utrustning och proviant för kommande tre nätter (jo vi slapp bära själva och tur var det).

 

Dagen fortsatte med en vandring på sju till åtta timmar rakt ut i regnskogen. Det var inte en vanlig promenad i enkel terräng minsann utan det bar av upp (mycket upp) och ner i djup lera, bäckar, över och under nedfallna träd. Tur att vi hade stövlar och att vi lämnat finbyxorna hemma då leran snabbt nådde upp till låren på oss. Svetten rann och luftfuktigheten var stor. Solen gassade dessutom och vi hade cirka 75 cl vatten var under hela dagen. Dessutom fick man se upp för ormar, spindlar och andra diverse insekter som fanns längs vägen. När man gick nerför en lerig brant kunde man inte hålla i vilka grenar som helst.  
Hela vandringen var mycket kämpig och mycket tuffare än vi hade förväntat oss. Det är även värt att nämna den ”lunchbuffé” i form av vanligkex och en chokladkaka på 150 g som vi delade fyra stycken på. Emil blev för första gången i hans liv dehydrerad.

Väl framme (äntligen!) blev det ett dopp i forsen som rann 50 meter från lägret, rehydrering för kropparna. Vi fick vila lite, slå upp tälten vi skulle sova i och gå igenom lite regler. Utanför lägret, som var som ett ”hus” upphöjt en meter ovanför marken, måste vi alltid ha stövlar. I lägret behövde vi ha sandaler på oss och på kvällen vid mörkret långärmat samt strumpor. Innan vi gick och la oss skulle vi göra alla bestyr utanför tältet och inte ta med några smutsiga saker in. Tydligen är det när man måste öppna tältet under natten som problemen börjar (insekter).

 

Lite kuriosa (vett och etikett i regnskogen)
Stövlarna utomhus var till för att skydda mot giftiga djur och sandalerna inomhus mot de insekter, såsom gigantiska myror som kunde bita så hårt så man trodde man skulle dö (lyckligtvis hände detta inte oss). Långärmat för att skydda mot mygg samt flugor som lägger ägg innanför huden.
Det var väldigt viktigt att tvätta rent kläderna som man haft under dagarnas etapper samt att tvätta sig själv noga då det i smuts, snabbt kunde växa bakterier och annat samt locka till sig insekter man inte ville ha. Det visade sig härligt nog att våra vandringskläder skulle vara blöta/fuktiga varje morgon när vi tog på oss dem men det spelade ju ingen roll för man blev ju ändå svettig på en gång.

 

 

Vad gjorde vi och vad är Itapoa reserve?
Dagarna spenderades med att först äta frukost för att sedan ge sig ut på vandring. Vi följde Raul medan han letade efter och bytte ut sina kamerasensorer. Han hade en fem-sex stycken utplanterade runtom i reservatet för att fota och filma det djurliv som finns för att kunna dokumentera och följa. Genom honom själv (Raul) och flertalet andra biologer som besöker reservatet för att kartlägga djurlivet, har de funnit några helt nya arter/underarter och även några som fanns men som ingen visste fanns i denna region. Så en kartläggning pågår för nuvarande fortfarande med att dokumentera nya arter/underarter av olika djur såsom fåglar, reptiler och grodor. I nuläget finns ingen som studerar insekterna men finns någon intresserad skulle Raul bli glad för intresse.

 

Djurliv och närkontakt
Vi fick se mycket av det djurlivet som finns där men långt ifrån allt.
Vi fick se en variation av giftiga ormar, spindlar och färgglada ödlor samt leguaner. En uppsjö av fåglar där de mest intressanta var papegojorna och favoriterna tukanerna. Vi bodde granne med ett par svarta änkan som la ägg och i väggen bredvid tältet hade vi en bananspindel. Ute på vandringen blev vi attackerade och förföljda av argsinta utrotningshotade brunhövdade spindelapor, vars lunchtimme vi oturligt nog hade klampat in i. De ruskade om träden så stora bitar föll till marken och kastade grenar, vi fick i alla fall se dessa apor på nära håll även om det blev lite otäckt med en stor grupp som vi var tvungna att springa ifrån flera gånger.

 

 

Viktiga lärdomar för bättre miljö
Vi fick lära oss mycket, särskilt om regnskogen och varför den är så viktig att bevara. Vilka träd som nästan var utrotade och varför, vilka träd som var populära och för vilken sorts industri. Vi såg personligen de jättelika plantage med afrikanska palmer som växer där tidigare primär regnskog har skövlats vilket var oerhört sorgligt. Oljan från de afrikanska palmerna används bland annat i choklad, jordnötssmör samt nutella. Detta är produkter vi egentligen inte behöver och det finns alternativ utan palmoljan. Dessa ska vi leta mer efter hemma. Plantagen är gigantiska, tar upp plats från regnskogen samt genererar faktiskt knappt några jobb. På flera hundra hektar arbetar endast två personer.

 

En annan produkt som används överallt över hela världen och som också bidrar till att regnskog skövlas än idag är svartpeppar/vitpeppar. Vi tror alla läser det här har dessa hemma och kan efter denna förklaring i alla fall kan dra ned på denna produkt. Svartpeppar behöver en speciell trädtyp att växa emot för att kunna ”knyta an” till bjälken och denna trädart måste hålla under många år då svartpepparväxten tar tid på sig. Denna trädtyp är nästan utrotad och är även en bland de största syreproducenterna i regnskogen samt över 300år gamla. Det här trädet används än idag men försök har gjorts med andra material såsom t.ex plast men inget har ännu lyckats. Det mest fascinerande med det här trädet är att man kan hugga ner det och låta det ligga utomhus. 40år senare är det fortfarande färskt. Hoppas att några kan ta till sig av detta. Alltså helt klart vill vi ha kvar dessa träd på jorden!