Värdfamiljen, projektet och paparazzis
Nu har vi bott en vecka i vår värdfamilj här i Riobamba. Familjen består av mamma Maryuri, pappa Jhonny och tre söner som är 14år, 9år och 2år gamla. Just nu bor även mammans systerson, 24år gammal i familjen då han jobbar här den här månaden. Tillslut får vi inte glömma hunden Esco som vi inte vet vad det är för ras, han bor ute på den inhägnade lilla gården men smiter in med jämna mellanrum för att leka.
Med så många personer i samma hus blir det lite trångt då det är fyra rum och kök med tre sängar. Vi har ett eget rum som vi fått låna av den äldsta sonen. Till dörr har vi silkespapper och den enda som går in i rummet är tvååringen. Mamman, pappan och minstingen har ett eget rum och resten sover i det sista rummet (som även är genomgångsrum till båda sovrummen).
På kvällarna äter vi oftast ris med något mer till middag och den serveras mellan 20-21 tiden. Till frukost får vi oftast frukt (t.ex. papaya) färskpressad gul tomatjuice, bröd, ost, stekt ägg och kaffe. Lunchen äter vi alltid hos Omar som består av soppa följt av ris och något mer köttaktigt, sallad samt färskpressad fruktjuice.
Bekvämligheter som vi har i Sverige finns inte alltid här. T.ex att vi bara har varmvatten en timme på kvällen samt en timme på morgonen. Vattnet stängs även av helt på nätterna och ibland på dagen så man kan inte spola i toaletten eller tvätta händerna.
Men vi ska inte klaga, vi har i alla fall husdjur i form av sniglar! Stora sniglar, sådana utan skal, som kryper runt på våra kläder, ryggsäckar och andra saker på nätterna när det är mörkt. Visste inte i början vad det var för kladdigt spår på våra saker, inte fören Fanny skulle ta sina öronproppar och kände något blött.
Två dagar senare hörde Emil något som prasslade mitt i natten, visade sig vara två sniglar varav ena var på tv-byrån. De kommer bara fram när det är mörkt och är borta när det blir ljust, så vi ska prova att lägga ut massa salt runt listerna i rummet i natt. Omar har även köpt ett starkt medel åt oss men vi vet inte om vi vågar ha det inomhus med tanke på att det bor en tvååring i huset.
På förmiddagarna måndag – fredag jobbar vi på projektet. Vi föreläser för 6-17 åringar om kost, hälsa, hygien och sexuell hälsa samt prevention. Vi berättar varför det är viktigt med t.ex att dricka mycket vatten eller skydda sig vid samlag och nackdelar med att inte göra det. Vi mäter och väger de minsta barnen på uppdrag åt ett universitet som gör en omfattande studie. Under kommande vecka ska vi även börja ta prover, både blodprover och avföringsprover då det är mycket vanligt med parasiter. Det är roligt att möta så många elever i blandade åldrar och intresset av att lyssna från dem är varierat. Oftast blir det mycket fnissande när vi har sexualundervisning.
Under veckan har Fanny återigen varit sjuk med förskylning och kraftig hosta. Vi har lagat alternativ medicin för hostan tillsammans med värdpappan. Nr 1 består av varm apelsin med kanel och vatten i. Smakar som varm Fanta, Recept 2 består av hackad rödlök och vitlök med honung över. Det får stå ute under natten och på morgonen dricker man väskan. I förrgår fick hon även kraftig nackspärr och har svårt att röra sig utan värktabletter. Här i Ecuador kan man köpa många olika värktabletter styckvis på apoteket. Några av dem är receptbelagda i Sverige så i söndags blev det en lång skön välbehövlig eftermiddagsvila efter en muskelavslappnande tablett. Vi hoppas att det blir bättre snart då vår plan är att vandra upp till refugio nummer 2 på Chimborazo (ca: 5000 m.ö.h) till helgen.
En sak som känns underligt här är fotografier främmande människor vill ta på oss ”gringos” och vi har blivit stoppade och frågade om att ta foto med deras barn i centrum. Det känns som att det känns som vi är en turistattraktion ibland och vi får en inblick i hur det kanske känns för kändisar med all uppmärksamhet vi får. En anledning till att det känns väldigt konstigt är att vi inte är de enda ”gringosarna” här utan det finns ganska många västerlänningar i Ecuador. Vi undrar såklart om de frågar alla dom möter? Vår värdpappa förklarade att de vill ha fotona som ett minne i sina fotoalbum.
Nu har vi ungefär 1½ vecka kvar på detta. Vad vi ska hitta på efteråt har vi inte riktigt bestämt än, men vi har lite ideér.
