Dag 63-64. Äntligen framme!
Dag 63 – Santiago de Compostela! Onsdagen 5/11
Idag har vi, efter 1515 kilometer och 63 dagar, äntligen kommit fram till slutmålet. Santiago de Compostela och Jacobs grav (som finns och besöks inne i katedralen).
De sista tre dagarna har präglats av nästintill konstant regn och en iver att få komma fram. Vi har känt den påstådda dragningskraften man upplever mot slutet, har känts som att vi skulle kunnat gå de sista 80km på en dag bara för att komma fram. Vi gjorde dock inte det, utan tog det ändå lite med ro för att kunna njuta av den sista biten.
Vi har varit blöta då regnet öst ner konstant, regnskydden har tillslut inte klarat av att stå emot fukten. Tröttheten har varit mer påtaglig än vi trodde, vilket vi märkte när vi kom fram till Santiago och kunde slappna av.
Därför har det inte blivit något blogginlägg förrens nu och inga vykort har skickats som tänkt heller.
Onsdagen den 5e november, den sista dagen, kändes det som vi var barn som väntade på julklappsöppningen. För varje steg klickade klockan närmare slutet, det vi längtat efter. En härlig obeskrivlig känsla inombords så speciell och subjektiv att den måste upplevas.
Väl framme i Santiago, tog vi in på ett pensionat för dusch och vila innan vi stegade fram mot katedralen som är det slutgiltiga målet i på caminon. Katedralen är tillägnad heliga Jacob (även kallad; James, Jaques, Giacomo, Iiago) och hans grav som man får besöka genom att gå ned genom en liten trapp.
Vi ordnade med våra certifikat, intygen man får som visar att man genomfört vandringen samt ytterligare ett med antal kilometer man vandrat och vart man började. Det förstnämda är gratis medans det andra med antal km kostade 3-4 euro vardera.
Dag 64 - Pilgrimsmässa och sista dagen i Spanien
Dagen efter besökte vi pilgrimsmässan i katedralen som är varje dag klockan 12. Mässan är såklart frivillig men det hör till att man närvarar som pilgrim. Var även något vi kände att vi ville göra.
Hade hoppats på att någon vi lärt känna under vandringen skulle hinna fram denna dagen, då vi senaste dagarna ändå gått på ganska bra.
Isabelle, som vi lärde känna i Frankrike och inte sett sedan St-Jean-Pied-de-Port, har under tiden i Spanien varit en dag bakom oss hela tiden. Fram till sista dagarna och hon hann därmed inte fram till oss innan vi åkte vidare. Samma sak gällde för Stefan, svensken med vandrarhem på Öland. Luiz som vi lärde känna snabbt men bra sista veckan och flertal andra onämda som vi inte såg något mer.
Hade varit trevligt och ”firat” med några goda vänner från caminon men det var också rätt skönt att få vara själva. Var ett rätt så känsloladdat avslut när man insett att man är framme, att det är slutet. Känns verkligt och overkligt på något sätt.
Det har varit först efter vandringen och främst nu när vi kommit hem tillbaka till Sverige, som vi insett vad vandringen inneburit för oss själva. Det är först när vi fått tid för reflektion som innebörden och känslorna har kommit upp till ytan ännu mer. Först nu som vi kunnat börja bearbeta upplevelserna, minnena, mötena och platserna. Det är nu efteråt som det känns verkligt och overkligt.
Lite kortfattat så lämnade vi pensionatet 04.50 på morgonen den 7e november, taxi till flygplatsen i Santiago med mellanlandning i Madrid innan ankomsten till Arlanda. Väl hemma på svensk mark möttes vi av Fannys mamma som hälsade oss välkomna med godishalsband och ett välkommen hem plakat.
Tack för att ni följt oss under resan och för de kommentarer vi har fått. Nu får vi försöka smälta det här äventyret innan nästa börjar den 20e november. Resan till Ecuador som vi ser fram emot men gärna hade gjort lite senare, istället för så tätt inpå den här första.
Kommer fortsätta bloggen här från Ecuador!
