Fresarna

Resan till Santo Domingo var som att möta en helt annan värld. Det är mer tropiskt klimat, grönt överallt och dagstemperaturen är alltid runt 25 grader.
Vi bodde i ett "weekendhouse" på en inhängnad tomt, med alla tänkbara frukter som växte i träden runt om. Frukostbuffén fanns inom räckhåll och vi fick smaka på nyplockad papaya, banan, guana, guanabana, apelsin, clementin m.m. Huset ägeds av en läkare som bjudit in Omar och oss att medverka under "Öpppet-hus-dagen" på deras medical center.

 

 

Staden Santo Domingo i sig var inte så mycket att hänga i granen men den omgivande naturen och dess flora var underbart sagolikt. På kvällen åkte vi på en rundtur i omgivningarna med läkaren och hennes kollega. Vi fick sitta bak på ett jeepflak och det var härligt när vinden fläktade i värmen.

Vi besökte en farm som ägdes av urinvånarna (Tsachila indianer) och där plockade vi även bomull och kakaofrukt som vi smakade på. Det smakade lite beskt och lite som choklad.

 

 

 

I stammen fick vi träffa en en Shaman som utförde en "renande" behandling på Emil, genom att slå med en näve blad från någon väst på Emils huvud och överkropp samtidigt som han spottade ut någon spritblandning på Emil. Behandlingen avslutades med att shamanen smörjde in Emil med någon sorts olja och två stenar. Hela ritualen skulle tydligen rena själen men det var hur som helst häftigt att få vara med om.

 

 

Nästa dag var det dags att jobba (var ändå därför vi var där). Vi hjälpte till på ett medicinskt center genom att ta glucos (blodsocker) prover och även urinprover (med urinsticka) för att sedan berätta för "patienterna" vad de skulle göra och om/vem de skulle vända sig till och varför. Allt beroende på resultatet på proverna. Lite diagnostik kan man kalla det. Det hölls även föreläsning om personlig hygien, sexuell hälsa och om nutrition. Det var mycket folk och mycket att göra men samtidigt var det väldigt roligt och intressant.

 

På eftermiddagen åkte vi och träffade några andra ur Tsachilas stammen, en kompis till Omar som hette Budy som vi (Emil, Fanny och Rina) åkte tillsammans med ut till deras samhälle där vi fick en privat föreläsning i en halvtimma innan en annan stor grupp på 60 personer kom.
Hela "guidade turen" hölls på spanska. Vi blev målade med äkta henna (direkt från växten) på våra handleder, detta skulle skydda blodslinjen och våra själar. Rina var också modig och blev målad i ansiktet vilket hon senare ångrade. Det Tog en halvtimma till en timma innan de målade strecken började synas och de sitter fortfarande kvar efter 5 dagar. Emil och Rina blev också färgade i håret av en speciell röd frukt.

 

 

 

Medlemmarna i stammen berättade även om deras historia och visade oss runt i skogen samt berättade om olika växter bl.a. kokablad som de använder som medicin (används även mot att kunna andas lättare på höga höjder).
Efter att gruppen från universitetet åkt fick vi kika in i shamanens (Budys pappas) hydda. Budy själv var lärling för att själv bli shaman i framtiden. Där fick vi lära oss mer om hur shamen jobbade med olika läkemedel. Efteråt pratade vi lite mer allmänt med Budy och hans bror om allt mellan himmel och jord (de kände till nästan alla tyska fotbollsspelare).Vi avslutade kvällen med att äta på Döner kebab med Rina och Budy.

 

 

Mindos
På lördagen åkte vi till Mindos som är ett mindre pitoreskt turistställe känt för sina många fågelarter och fjärilar. Annat kuriosa är även att Mindos är en "cloud forrest" ungefär som en regnskog men ändå inte. Tropiskt väder bjöds det på, både sol och härligt tropiskt regn som dock efter 2 timmar ute i regnskogen blev lite för blött.

Vi åkte en linbana över en dal och därefter gick vi längs en stig och tittade på fem stycken vattenfall. Det var där som regnet började och själva promenaden tog ungefär tre timmar, varav två som sagt var regntimmar. Själva Mindos var riktigt litet och man såg slutet samt början av byn när man stod i centrum. Mestadels turister där och västerlänningar som semestrat och bosatt sig i byn. Priserna var därför även lite högre än i övriga landet märkte vi. Senare på kvällen träffade vi tre andra volontärer, vänner till Rina från Tyskland och Österrike, som jobbar på ett projekt i Mindos med barn efter skolan. Vi åt Pizza (10USD per pizza, så ni kanske förstår vad vi menar med dyrt). Vi blev inbjudna till deras projekt och julfika dagen efteråt vilket vi tackade ja till. De hade bakat i flera veckor inför detta för att sälja till besökande (mestadels föräldrar till barnen) och barnen hade denna terminen lärt sig spela gitarr samt flöjt så de bjöd på en show med musik och sång.Härlig avslutning på på helgen. Därefter tog vi bussen tillbaka till Riobamaba och med två byten så tog hela resan ca 8 timmar.