Fresarna

Vi har idag passerat våran sista magiska gräns, 100km kvar till Santiago de Compostelle!
Ikväll har vi stannat för natten i en by som heter Ventas de Naron och vi har nu ungefär 77km kvar som vi kommer att vandra på tre dagar.

Den 5 november anländer vi äntligen i Santiago de Compostelle efter ca: 1530km och 63 dagar. 
Vi har börjat räkna ner kilometrarna och dagarna som barn till julafton. 
Det känns riktigt härligt att äntligen få nå vårat slutmål. Det är den känslan som är störst även fast det ska bli skönt att snart vara hemma i Sverige igen. Vi har  lite blandade känslor förutom den underbara känslan av att snart vara färdiga men även att det är lite tråkigt att det är slut.

Som sagt är vi i Santiago den 5e men flyger hem till Sverige den 7e. Då får vi en hel dag för att utforska Santiago, köpa lite souvenirer, gåvor och delta i den slutgiltiga pilgrimsmässan i katedralen.

Vi har senaste dagarna gjort nya bekantskaper med en kille från Brasilien (Luis/Luiz) och en tjej från Japan (Yunko), båda i vår egen ålder. Emil och Luis är väldigt lika i sättet och har samma synsätt på livet. 
Stefan (svensken) och Vern (amerikanen) är någon dag bakom oss men vi hoppas få träffa dem i Santiago innan vi åker. Även Isabelle, våran franska narkossköterska som vi lärde känna i Frankrike är ungefär en dag bakom oss och vi hoppas få se henne också. Samma sak gäller Mikhael, Schweizaren som vi inte sett sen Frankrike, men han är 1-2 dagar före och stannar förhoppningsvis en dag i Santiago så vi hinner ses igen. Som tur är har vi iallafall telefonnummer och mailadresser till alla ovanstående.

Innan vi reste hit läste vi om att det kan förekomma blottare efter caminon. Igar hande nagat hemskt.
En tjej i vår ålder kom tillbakagåendes hyschande med fingret över munnen. Konstigt tyckte vi, varför ska vi vara tysta? Fanny trodde det kanske var något sött djur där. Men nej!
Det var en man onanerandes där på leden, i skogen, kikandes på tjejen. Emil utbrast i ett "what the fuck" högt och gick framåt med raska steg runt hörnet där han befann sig. Han måste ha hört oss för han drog på sig byxorna och gick därifrån som ingenting hänt.
Tjejen va såklart chockad och glad att vi kom, Emil förbannad men vi var lite chockade och förvånande att han verkligen gjorde detta. Ångrar i efterhand att vi inte fotade honom och sa till äcklet.
Vi har iallafall spridit informationen om hur han såg ut till lokalbefolkningen ifall det skulle handa igen.

Nu är vi i slutet pa vandringen och kom in i Galicien för två dagar sedan. De sista 100km behöver man även tva stämplar per dag i pilgrimspassen som 'bevis'. Som tur ar har vi exakt 8 antal platser kvar i pilgrimspassen innan det ar fullt.

Vi har under denna långa vandring kommit fram till nagra nya ideèr om vad vi vill göra i framtiden. Mer än så avslöjar vi inte nu men vi har hittat våran väg framöver.

En jämförelse mellan caminon i Frankrike och den i Spanien kommer i ett eget inlägg senare. Men kan avslöja att Frankrike var mycket bättre på manga sätt och vi tror fler skulle uppskatta den caminon än denna i Spanien.