28 dagar. Ombytta roller
Som tidigare inlägget beskrev så hade Fanny det väldigt kämpigt under flertal dagar. Ont i magen, ont i fötterna. En konstant pina och psykiskt kämpigt.
Nu mår hon mycket bättre och har fått tillbaka sin energi.
Men Emils höft och ländrygg har fortsatt bråka. Voltarengelen har inte gett något resultat efter ungefär 10 dagar. Efter en kväll med konstant värk, en brännande värk sent in på natten, blev det besök hos en läkare dagen efter. Inflammation i ländryggen som strålar ut mot höften och ner mot knät blev diagnosen.
Värktabletter och antinflammatoriska skrevs ut på recept. Läkaren rådde till att stanna i byn där vi var för resten av dagen. Ta en vilodag till och sedan 2-3 lugna dagar. Men vi fortsatte en bit iaf tills Emil inte klarade längre och vi fick ta ett gite efter 17km från starten på morgonen. Lite tidigare än vad vi hade tänkt.
De senaste dagarna har varit jobbigt fysiskt och riktigt jobbigt psykiskt. Som tur är har Fanny mått bättre och fått ansvara för den sociala delen. Psyket har varit nära bristningagränsen men har idag varit mycket bättre för Emil.
Eftersom Emil behövde vilodag och vi inte ville stanna så tog vi bagagetransport (7 €) för Emils ryggsäck mellan sovplatsetna och gick 24km i lugnt tempo.
Hade tur när vi kom fram, för där vi bor inatt har vi ett eget stort badkar och tog såklart första badet på hela resan. Riktigt uppfriskande och uppskattat! Bor på ett B&B på landet och det känns avkopplande och lugnt.
Vilken dag som helst kommer vi att kunna de pyreneerna och på söndag räknar vi med att gå igenom St-Jean-Pied-de-Port, där Camino Frances börjar. Början på slutet känns det som även fast vi har lite ler ön hälften kvar.
Igår hade vi som vanligt våra kängor ute för att luftas ur, när det började ösregna. Självklart stod kängorna precis under kanten på taket så vattnet rann rakt ner i dom. Resultatet blev plaskblöta kängor. Som tur var tog värdinnan in dom och stoppade de fulla med tidningspapper då vi själva låg och vilade utan en tanke på vädret.
Fanny fick gå med tisningspapper runt skosulan idag vilket gav ett fint minne.
De flesta har fått tagit hela vilodagar under vandringen från Le-Puy. Vissa för att det blivit för tungt psykiskt att vandra dag efter dag, vecka efter vecka. Andra pga fysiska problem. Några har tyvärr även fått avbryta sin resa.
Men det är ens egen väg man går och alla har sina egna problem och bekymmer under vandringen.
Franskt minne
Kuriosa längs vägen.
Vilar från ryggsäcken
Ett av alla små personliga försäljningsställen av fruk/snacks/kaffe längs vägen.
Vilka kämpare ni är! Tur att det blir ombytta roller ibland när det gäller krämporna så ni kan pyssla om varandra. Kanske skönt att ta det lugnare några dagar så ni kan återhämta lite krafter.
Här hemma i Enköping är nu hösten här på riktigt. Igår var det -2 grader på morgonen. Dagarna är fortfarande sköna men så fort solen försvinner kommer kylan. Så hoppas att ni kan njuta av värmen och att det nu blivit lita behagligare när ni vandrar.
Kram till er. Vi här hemma tänker på er och längtar.