Fresarna

För tre dagar sedan gick vi förbi ett litet kapell (litet i bemärkelsen ca 1,5x3m) som vi valde att ta en rast vid. När vi sedan kikade in i kapellet visade det sig vara tillägnat ingen mindre än vårat egna svenska helgon, heliga Birgitta. Det fanns lite kort information om henne och hennes liv och vi fick veta att även Birgitta gått caminon en gång i tiden tillsammans med hennes dåvarande man.
Dagen efter slog vi rekord i antal kilometer. Det tidigare på 32,5km blev nu 40km. Vi känner oss riktigt stolta över detta dock var det inget planerat. Vi hade planerat att gå ca 30km och beställde transport för Fannys ryggsäck pga hennes fötter. Men när vi kom fram kände vi oss pigga och beslutade oss för att den dagen gå längre. Så Fanny bar iaf sin ryggsäck sista 10km.  Dagen efter var vi tröttare än normalt på morgonen och det kändes i benen att vi gjort en väldigt lång dagsetapp dagen innan. Efter några timmar blev vi ändå lite piggare så vi klarade av att avverka 30km iallafall.

Emils föräldrar har kommit på en liten visit igår och idag. Roligt med besök hemifrån och gott med svensk godis :) Idag gjorde Emil en kortare etapp på 17km till Sahagun där vi spenderar dagen och natten. Oturligt nog fick han gå själv då Fanny blivit magsjuk (magförgiftning troligtvis från en dålig hamburgare igår) igen... Denna gången med kräkningar och diarre hela natten. Så hon åkte bil den korta biten hit tillsammans med Emils föräldrar.

Vi är såklart stolta över att vi klarat av att gå hela den här biten, alla kilometrar och dagar. Emil är mest stolt över Fanny då hennes vandring varit betydligt tuffare och jobbigare, men hon har ändå fortsatt att vandra. Fannys vandring har kantats av blåsor de första tre veckorna, lika mycket som finnar på en tonåring i puberteten. Problem och värk i fötter, magsjuka x2 och låsningen i ryggen. Vi hoppas att de två sista veckorna iallafall kan få bli problemfria.

Angående blåsorna så har det ändå varit lungt sista veckorna men efter två dagar med transport för ryggsäck samt den långa sträckan på 40km fann hon en jättestor blåsa under foten i mitten av trampdynorna och ända upp på undersidan av tårna. Den har nu punkteras med nål och tråd. Tråden ska sitta kvar för att eventuell ny vätska ska komma ut.

Igår gick vi den för många jobbigaste och tråkigaste sträckan på hela Caminon. 17km raksträcka på en grusväg med endast jordbruk utan hus på sidorna. Platt med absolut ingenting att se och inget vatten efter vägen. För oss var den helt ok men för andra kan vi förstå att den är mentalt jobbig, såsom det varit för oss tidigare. Dock var det orutinerat av oss då vattnet tog slut när det var 8km kvar men vi träffade två nya änglar som gav oss några deciliter. Det fanns ingen skugga heller och solen lyste men hur som helst gick det ändå okej för oss.

Vi har idag gått i 50 dagar och har ungefär 400km kvar. Vi ska hinna även gå igenom staden Leon på vägen.

Dagarna har även varit lite händelsefulla med djur.
Emil räddade en katt från en mellanstor hund som försökte döda den. När katten försökte fly upp i ett träd hann hunden bita tag i o kasta iväg katten för att attackera på nytt. Emil gick fram mot hunden och katten skrikandes så hunden sprang iväg. Var ett fruktansvärt skrik från katten men den verkar ha klarat sig någorlunda ändå.
Dagen efter berättade kanadensarna vi sov i samma sal som, att en mus varit och kraffsat på hans ryggsäck under natten. I en förslutningsbar påse i en större påse såg sedan Emil något litet som rörde sig. Musen hade gjort ett litet hål och krupit in utan att hitta ut. Så ut på gatan, tömma påsen och öppna den andra påsen så musen fick springa ut. Tur att han såg den för annars hade det blivit en trevlig överraskning senare på kvällen. Men våran teori är att det var en pilgrimsmus som också ville göra caminon.