Fresarna

Igår kom vi fram till St-Jean - Pied - de - Port. Det kändes som att vi gick i mål, en seger. Som att vi är halvvägs fast vi har lite mer än halva kvar. Men St-Jean känns ändå som början på slutet, som början på något nytt. Nytt land, nytt språk, ny kultur och ny mat. Efter vildodagen i Navarrenx vaknade vi utvilade, taggade och med ny motivation. Nere vid frukostbordet låg en gåva till Emil. En amulett på St-Jaques att ha runt halsen. Den var troligtvis från Manuel som jobbade där och varit pilgrim under flera år. När vi hade gått några timmar kom vi fram till ett stort hus vid vägen och ett café där man betalade vad man ville. De på caféet kändes lite annorlunda, fick senare veta att det var en sektliknande religös organisation. De hette "De 12 stammarna av Israel" (The twelve tribes). Väldigt gott fika i form av banankaka med hemmagjord yoghurt. Som tur är var vi där som ett par och fick senare veta att par faller utanför målgruppen för att sprida deras tro. Enligt rykten är de väldigt manipulerande psykiskt mot ensamkommande pilgrimmer. Var första året som de hade lyckats fått hyra ett hus vid caminon vilket många upplever som oroväckande. Men var för oss iaf ett spännande möte och fick en liten insikt i hur det är att leva på ett annat sätt än vi valt. I förrgår hamnade vi på ett riktigt baskiskt gite. Baskerna känns som ett stolt folk som även i Frankrike vill ha självstyre. Det blev baskisk sång och berättelser samt traditionell baskisk mat. Nu är det morgon och vi ska snart börja vår klättring uppför pyreneèrna. Vi har fortfarande semester och ska bara gå 8km rakt upp medans många tar 24km rakt över pyreneèrna. Träffat många nya som startar idag som verkade lite nervösa och stressade som vi själva var för 5 veckor sedan. För vår del känns det lugnt och vi är glada att vi slipper den hetsen.

St-Jean-Pied-de-Port