Fresarna

 

En riktig vilodag.

Vi hade fran borjan inte planerat att ta en hel vilodag, radda for att komma "ur balans". De flesta vi traffat har dock gjort det, en eller flera dagar efter vagen. Idag ar det varan tur.

Efter 29 dagar sager vara kroppar ifran. I form av trotthet, fysiskt och psykiskt. Sa imorse när klockan ringde 06.00, bestamde vi oss for att stanna pa Gitet (från början var planen att gå 30km idag). Fanny hade drömt att vi behövde vila och att vi hade ont i kropparna så vi löd våra inre signaler och stannade. Nu kan Emil vila som doktorn sa, och vi bada kan aterhamta oss ordentligt.
Vi har trots allt ca 4 veckors vandring kvar och om nagra dagar en dag med en 900 meters stigning genom pyreneèrna.

 

Vi har vandrat mellan 7-9 timmar per dag sedan den fjarde september. Nagan dag 5 timmar och nagan dag 10 timmar. 24km och 28km later inte som en sa stor skillnad men 4km ar en timmes vandring. De flesta har en snitthastighet pa 4km/h pa vandringsleden.
Att vandra nu ar en stor skillnad om man jämför med fran borjan, kanns betydligt lattare att ga nu. Forsta veckan var det en vark i fotter efter 5-6km, nu kanns 15km som en promenad till affaren. Nu ar det istallet andra problem vi har, sasom de flesta pilgrimmer har nastan alla nagot fysiskt bekymmer.

Idag har vi stannat i Navarrenx, pa ett Gite som heter L`Alchemiste efter Paolo Coelho. Vi har de senaste dagarna sett sma inramade griffeltavlor med text pa, pa trad efter caminon utan att veta varfor. Tydligen star det citat fran boken Alkemisten pa tavlorna och de ar "reklam/inspiration" ifran detta gitet. Ett fridfullt och harmoniskt stalle med vegetarisk mat, rogivande keltisk musik i bakgrunden. Tyst, lugnt och avkopplande. Mycket annorlunda konst, mycket konst gjort av naturen som speglar och lampor av sma stubbar och tradbitar.
Ett stalle som skulle kunna vara en plats for munkar som for flummiga "hippies", filosofer eller backpackers/pilgrimmer som slagit sig till ro. 

 

I forrgar fick vi kanna resans forsta regndroppar, blev en liten skur med sommarregn som forsvann lika fort som det kom. Sag aven pyreneèrna for forsta gangen langst bort i horisonten och snart ar vi dar. St-Jean-Pied-de-Port blir troligtvis pa måndag då vi planerar att ta tre korta etapper kommande dagar för att vila oss inför klättringen.

 

Far erkanna att det tog emot att erkanna for sig sjalv att man behovde ta en hel vilodag. Samma med de 2 dagarna med transport for ryggsacken, Emil fick ta och svalja sin stolthet och gora det som kroppen sa till honom. Men vi kanner att vi fattade ratt beslut och en vilodag var precis det vi behovde samt att det kanns sa javla harligt att lata kangorna vara och bara ta det lugnt.

Vår franska kompis Isabel (50-årig narkossköterska) som vi sällskapat med några har också valt att vila idag så det kändes bra. Skönt att det är en lugn liten stad som andas historia. Vi får se om vi hinner ifatt vara andra pilgrimsvänner (Paul och Miguel som vi sällskapade med i början samt Michael och ett äldre schweiziskt par som vi sällskapade med i mitten) senare. De är ca 2 dagar före oss just nu.