Fresarna

Crucita
Jul och nyåret skulle vi fira på kusten tänkte vi. Vi ville få lite ro och vila  efter volontärprojektet. I efterhand var det fel ställe att vila på under jul och nyår då kusten blir översvämmad av en människoflod under den tiden och det är party och hög musik överallt.

Hur som helst hade vi bokat sex nätter i staden Crucita eftersom vi inte hittade något boende i Canoa som vi blivit rekommenderade och planerat att vi ville besöka. Resan till Crucita tog ungefär 10 timmar dörr till dörr trots att det inte är så långt i kilometer. Vi fick även punktering på vägen men det fixade sig ganska smidigt under 30 minuter.

Crucita visade sig vara en helt gringobefriad ort med mestadels inhemska turister. Första dagarna innan jul var vi i princip ensamma på stranden med en radie av 50-70 meter. Vi var väl också de enda som solade då alla andra satt under sina tält för att skydda sig mot solen. Men ni som läser detta kan vara lugna. Vi tillbringade max 1-2 timmar på stranden varje dag eftersom solen är så stark vid ekvatorn så bränner man sig lätt. Resten av tiden tillbringade vi i hängmattorna på hostal Balboa. Vi var nöjda med både vårt hostal och den mysiga innegården med hängmattorna. Vi var dessutom de enda gästerna de första nätterna så vi hade hela innergården för oss själva. Utöver det gjorde vi inte så mycket i Crucita. Första dagen var vi i den närliggande staden Portoviejo för att handla mat inför julen och kommande veckan. På vägen tillbaka gick växellådan på bussen sönder och vi fick stå längs vägen med våra matpåsar och snällt vänta på nästa buss. Köttfärsen läckte förstås lite och vi fick härlig köttsaft längs våra ben. Annars badade vi mest, drack kaffe (och vatten) och vilade i hängmattorna. På julafton gjorde vi egna köttbullar och ordnade ett eget lite julbord utefter vad vi hade fått tag på i Portoviejo.

 

Puerto Lopez

Några dagar innan nyårsafton åkte vi söderut till staden Puerto Lopez som är lite mer gringokänd. Resan tog ungefär 3 timmar med buss och innan det fick vi skjuts av två Ecuadorianer som sovit på samma hostal som oss. De skjutsade oss till närliggande by från Crucita så vi sparade någon dollar på det samt lite tid.

I Puerto Lopez bodde vi på två olika hostel, tre nätter på Itapoa och fyra nätter på Sol Inn eftersom Itapoa inte hade fler lediga nätter. Vi var nöjda med båda hostelen men de hade lite olika inriktning. Itapoa var mer lugnt och relaxed medan Sol Inn var mer ett hängställe med backpackers där det ofta spelades musik i trädgården.

Vi gjorde ett flertal utflykter. En eftermiddag spenderade vi på den kända stranden ”Los Frailes” som ska vara Ecuadors mest vackra. Det som vi uppskattade mest där var lite snorkling för Emils del och lite fågelskådning för Fannys del. Det fanns en fin utsiktspunkt där man kunde överblicka en del av nationalparken som vi befann oss i.

En annan dag besökte vi ”Agua Blanca” som är en community på kusten. Vi delade en privat truck dit tillsammans med Rina och hennes tyska vänner. Det kostade 20 dollar dit och tillbaka. Sedan fick vi för fem dollar var en egen guide som visade oss runt lite i byn och omgivning och därefter fick vi använda sulfidsjön. Innan man gick ner i sjön så smetade man in sig med någon slags lera som skulle verka på kroppen i 20 minuter. Efter det gled man ner i sulfidvattnet som skulle göra susen för huden. Toppen tyckte vi. Det var roligt att se Emil inkletad i lera tyckte Fanny.

 

Den tredje utflykten vi gjorde gick till ön Isla de la Plata som ska vara fattigmansvarianten av Galapagos. Tyvärr var det varken val eller delfinsäsong nu men vi fick se sköldpaddor som simmade upp vid båten och när vi gick iland fick vi även komma nära de blåfotade boobisarna (fåglar) och fragatafåglarna. De blåfotade boobisarna hade både ägg, nykläckta bebisar utan fluff och bebisar som var täckta av vitt dun. Hur söta som helst. Efter rundturen på ön fick vi tid för lite snorkling utanför ön men det var ganska djupt och Fanny vågade inte simma för långt från båten. Vågorna piskade ganska friskt mot klipporna närmare land så det kändes obehagligt.

Puerto Lopez i sig var en mysig by med flera strandcaféer där man kunde avnjuta olika färska fruktjuicer, batidos (typ smoothies fast onyttigare med mer socker men väldigt gott) samt enklare rätter och alkoholhaltiga drycker med lustig design. Det fanns även många marknadsstånd längs stranden där det såldes hantverk och kläder från Ecuador. Såklart var det lite dyrare när det var på en turistort.
Den enda nackdelen som vi tyvärr upplevde var att det spelades så hög musik under jul och nyårshelgen och det kändes typiskt Ecuadorianskt. Helst så hög musik som möjligt och att högtalarna är spräckta spelar tydligen ingen roll. Detta i sin tur resulterade i enbart inhemska turister på dessa strandcafeér, de andra turisterna (vi gringos) fann man på andra ställen.

Efter kusten bar det av till Latacunga och sedan vidare i högländerna igen (där vi hittills har trivts som bäst)