Fresarna

¡Feliz navidad y prospero año! / God jul och gott nytt år!

¡Buenas y desculpe! / Hej och ursäkta!

Det var tyvärr ett tag sedan vi skrev här på bloggen men vi kommer inte skriva lika frekvent som under vår caminovandring. Dels för att vi vill ta det lugnt (tranquilo och hakuna matata) och för att vi haft det lite kämpigt med volontärprojektet. Nu mår vi mycket bättre och har gått vidare.
Här är en sammanfattning av första tiden med lite kollage.

Volontärprojektet i Riobamba.
Mycket av den information om projektet i Riobamba och om värdfamiljen stämde inte när vi väl var på plats, vare sig projektbeskrivning (mestadels av tiden fick göra helt andra uppgifter)
På tre veckor fick vi ta del av projektet mycket mindre tid än vad vi förväntat oss och blivit lovade.
I helhet var vi ganska besvikna över den perioden men vill inte skriva något mer om det nu.

Sista volontärveckan, nya platser och bättre!
Sista fick vi byta arbetsuppgifter efter att vi pratat med vår korrdinator om vår besvikelse. Fanny fick vara på en daglig verksamhet för vuxna med funktionshinder. Mycket skiljde sig från Sverige men Fanny var överaskad över hur en verksamhet kunde fungera så bra trots mindre resurser än i Sverige. Det var också många personer på liten yta och i Sverige är vi noga med att allt ska vara så perfekt och individuellt som möjligt men på denna dagliga verksamhet fungerade vardagen trots allt. Alla hjälptes åt på olika sätt. 

Emil var på ett privat sjukhus mestadels på akuten och fick åka ambulans, se HLR, intubation samt den palliativa avdelningen. Emil tycker att det skilde sig väldigt markant från Sverige med i princip allting. Ingen ordentlig övervakningsutrustning, EKG apparat från säkert 70-talet(?), ingen respirator trots att de intuberar patienter (för att sedan handventilera i som mitt fall 1½ timma). Sämre hygienrutiner och sterilteknik var snarare högren. Det som däremot var positivt var att läkartätheten var större än i Sverige och läkarna hade mer tid att vårda och interagera med patienterna (sårvård var tydligen bara en uppgift för läkarna) Det som även var spännande och nytänkande var den traditionella avdelningen där shamans arbetade med alternativ traditionell naturmedicin och traditionella behandlingar. Den sista veckan var lärorik och intressant, dock finns det privata rikare sjukhus som är modernare och har allt (dock för de med pengar).

Värdfamiljen i Riobamba
Vår värdfamilj i Riobamba bestod av mamma Maryuri, pappa Johnny, samt bröderna Alfredo 14år, Pablo, 9år samt Alex, 2år. I familjen bodde också stora delar av tiden brödernas kusin Esaiah, 24 år som jobbade ihop med pappa Johnny. Vi hade eget rum, men bodde väldigt enkelt. Var inte alltid vi hade vatten och varmvatten fanns bara tidig morgon och kväll (varmvatten var en definitionsfråga)
En liten incident som vi inte är vana vid i Sverige var att det kom in en del sniglar i rummet under natten. Innan vi förstod vad det var undrade vi var alla glansiga streck kom ifrån. Det fanns överallt och även på våra saker och väskor. När vi kom på att det var sniglar efter att Fanny råkat ta på en snigel under natten när hon sträckte sig efter sina öronproppar, så vi fick införskaffa medel och hittade totalt 12st halvdöda sniglar(de utan skal) som vi hällde salt över.
Familjen var hur som helst en kärleksfull familj som verkade väldigt måna om varandra och om oss som gäster. Pappa Johnny var mycket intresserad av att höra om Sverige och vår kultur och han delade gärna med sig av Ecuadors historia och kultur. Pablo ville gärna umgås och spela kort med oss och lilla Alex var förtjust i bollar och ville alltid spela boll med oss. Emil tog även några matcher i Fifa tillsammans med stora sonen vilket var hans stora intresse. Sist men inte minst får vi inte glömma Esco, familjens hund som Fanny mer än gärna vill adoptera och ta med hem.

Santo Domingo

Mindo

Chimborazo (världens högsta berg mätt från jordens mittpunkt)
En lördag besökte vi Ecuadors högsta vulkan Chimborazo med sina 6310 möh. Vi gick inte ända till toppen vilket kräver avancerad utrustning samt erfarenhet, men man kan vandra upp till en bit ovanför refug nummer två. Vi tog buss från Riobamba till entrén av parken som ligger på ungefär 4200 möh. Till första refugen som låg på 4800 möh tog det cirka två timmar. Det var bland det jobbigaste som i alla fall Emil varit med om och vi båda tvekade om vi skulle hinna till refug nummer två innan parken stängde. Vi kände stark andfåddhet för varje steg vi tog pga höjden och det kändes i benen att de inte fick tillräckligt med syra.
När vi kom fram till refug nummer ett så bestämde vi oss för att fortsätta uppåt. Det såg ut att vara nära men var väldigt brant. Det tog oss strax under en timme att nå en bit över refug två som ligger 5200 möh. På ca: 5000 möh har man en syresättning på ungefär 85% SpO2. Vi fick verkligen kämpa för varje steg. När vi var uppe på 5200 möh kände vi båda av symptomen på lite höjdsjuka genom yrsel och huvudvärk. Fanny har tidigare varit på samma höjd och kände igen sig. Vi rörde oss sakta däruppe men när vi såg hur ursprungsbefolkningen (indianerna) som bor i närheten, sprang omkring glada av att se snö blev vi häpna. Tyvärr var det molnigt däruppe så vi fick inga bra bilder på själva vulkanen men vi hade lite tur och molnen skingrade sig en snabbis så vi han plåta toppen.

Quito igen
Fredag den 19e december lämnade vi vår familj i Riobamba med blandade känslor. Vi hade slutmötet med VASE organisationen i Quito på eftermiddagen och därefter åkte vi till  vår andra värdfamilj i Quito (samma vi sov hos en natt i början av resan).
Under lördagen följde vi med värdmamman och hennes syster på en riktigt fin utställning med hantverk, naturliga produkter och lokalproducerad choklad. På söndagen besökte vi gamla staden tillsammans med värdmamman Maria. Hon berättade lite om sydamerikas historia, hur de katolska spanjorerna hade förstört inka-tempel och byggt kyrkor och hon visade hur man kunde se i grunden av kyrkorna vilka stenar som var ”nya” och vilka som var från inkatiden, intressant tyckte vi. Vi besökte även en fairtrade butik/utställning (enorm med långa tunnlar) som visade hantverk från hela Ecuador. Därefter besökte vi en Betlehemutställning (Jesus födelse) som visade olika miniatyrmodeller va olika krubbor världen över som var tillverkat i olika material.

Bilder och mer information kommer om de andra äventyren vid kusten och återbesöket i anderna.
Fortsättning följer…

Ciao y teneis un prospero año de 2015!